Ätstörning depression
Ibland kan en person ha andra sjukdomar eller psykiska besvär utöver ätstörningen. Det är till exempel vanligt att ha en depression samtidigt som en ätstörning. Andra exempel kan vara missbruk av alkohol eller droger, adhd, bipolär sjukdom eller ett personlighetssyndrom som till exempel borderline. EKG Behandling Då anorexia nervosa är en heterogen sjukdom finns det heller ingen ensam behandlingsform som är verksam för alla patienter.
Ny behandling ska ges till patienter med svår ätstörning
I alla behandlingsformer är emellertid följande inslag viktiga: Psykoedukation om sjukdomen Monitorering av vikt, gärna i samarbete med patienten Delaktighet av familj och närstående Följa och stödja psykologisk och social återhämtning Allmän målsättning bör vara ett hälsosamt BMI Det viktigaste initiala behandlingsmålet är alltid att stoppa svälten och viktnedgången samt att gradvis återställa en normal vikt.
För att detta skall kunna ske är det viktigt att etablera en god kontakt med patienten och skapa behandlingsmotivation. Detta är oftast mycket svårt hos yngre patienter, men kan vara lättare hos äldre patienter med långvarig sjukdom. En rimlig målvikt bör sättas och ett program med en planerad viktuppgång på cirka 0,5 kg per vecka är önskvärt. Det finns inget universalsätt att gå upp i vikt, men som bas krävs vanligen någon form av "kontrakt" med patienten, där ett program konstrueras i samförstånd med patienten.
Vissa patienter kan behöva konkret kostrådgivning och program från dietist. För yngre patienter är det av avgörande psykologisk betydelse att ansvaret för näringsintag och vikt primärt är ett kontrakt mellan patienten och läkaren, där föräldrarna utgör en viktig resurs men vanligen lyfts av ansvaret. Det är av stor vikt att patienten fås att förstå vad som krävs för att öka i vikt och varför nutritionsplanen behöver följas noggrant.
Detta är inte enkelt, då ett centralt inslag i dessa patienters problematik är att de ofta saknas en verklighetsförankrad bild av vad som händer när de äter. Patienterna har ofta ett starkt kontrollbehov vilket medför att behandlingsprogrammet tar hänsyn till detta men samtidigt på ett sådant sätt att planen för ätande och viktuppgång följs så noggrant som möjligt. Vanlig näringsrik mat är att föredra, ibland förstärkt med multivitaminpreparat.
Nationella riktlinjer för ätstörningsvård
Vid svåra tillstånd kan sondmatning eller parenteral nutrition vara nödvändig. Målet ska dock vara att så tidigt som möjligt återgå till vanlig föda för att ha en möjlighet att komma till rätta med rädslor och ångest inför matsituationen. Behandlingen bör som regel ske i öppen vård. Heldygnsvård kan vara aktuell vid medicinska komplikationer såsom grav undernäring och när allvarliga medicinska komplikationer kan misstänkas.
Sådana kan exempelvis vara hjärtpåverkan, hypotermi eller elektrolytrubbningar. Även vid allvarlig psykiatrisk samsjuklighet kan heldygnsvård bli aktuell, exempelvis vid djup depression med suicidrisk.
Specialistbedömning rekommenderas också vid samtidig förekomst av diabetes typ I, graviditet eller postpartum. Vid medicinskt hotfulla situationer är heldygnsvård livräddande och ibland krävs också tvångsvård i kritiska lägen. Värdet av längre tids behandling i heldygnsvård är dock inte bevisat. När svälten börjar hävas är patienten mer tillgänglig för samtal av olika slag.
Anorexia nervosa
Många psykoterapeutiska behandlingsmodeller finns beskrivna, men kontrollerade behandlingsstudier på området är få, varför någon enstaka behandlingsmetod som är överlägsen övriga inte finns. De metoder som bör övervägas är kognitiv beteendeterapi KBT , interpersonell psykoterapi IPT , familjeterapi eller lösningsfokuserad psykodynamisk terapi. För patienter under 18 år har kontrollerade studier visat att familjeterapi är att föredra, medan det för äldre inte är lika klart.